Mina tjänster | Anna Tenlén

Terapiformer och tjänster

Klicka på en rubrik för att läsa mer

Existentiell vägledning och dekonstruktion

KBT: kognitiv beteendeterapi

KBT står för Kognitiv Beteendeterapi. Ordet ”beteende” har här en vidare betydelse än det vi använder till vardags. Det innefattar medvetna handlingar, omedvetna eller automatiska reaktioner, vanor, fysiologiska reaktioner, känslor och ibland även tankar. Inom KBT är beteende något som kan förändras genom olika former av inlärning.

Ordet ”kognition” avser intellekt, till exempel kunskap, tänkande, minne, medvetande, inlärning och problemlösning. Begreppet innefattar inte bara medvetna tankar, utan också bilder som mer eller mindre omedvetet kommer upp snabbt i hjärnan. Det kan vara idéer eller omedvetna tendenser, till exempel när det gäller att tolka olika situationer enligt invanda mönster.

I KBT vill man förändra kognition och beteenden för att må bättre och uppnå sina mål i livet. KBT är en målorienterad behandlingsform där samarbete och samförstånd med terapeuten är en central del. Vi sätter tillsammans upp mål i början av terapin som vi sedan arbetar med att försöka nå. På så sätt vet båda vad som är syftet med terapin och det blir tydligt om terapin hjälper dig att nå målet eller om vi behöver förändra hur vi arbetar för att nå målet.

I behandlingen får du hemuppgifter att öva på i vardagen, eftersom det är där problemen oftast finns. Vi går igenom hemuppgifterna när vi samtalar. Hemuppgifterna är en viktig del i KBT för att kunna göra en varaktig förändring i sitt liv.

Jag lägger stor vikt på self compassion therapy (CFT) i mitt arbete med KBT. Det är en form av tredje vågens KBT som har rötter i neuroforskning, evolutionsforskning och buddhism. Målet med CFT är att via individens förmåga att utveckla medkänsla för sig själv och andra minska lidande. Genom att använda verktyg för självmedkänsla kan personen uppleva en ökad trygghet och tillit till sig själv och andra. Läs mer om KBT på:

Socialstyrelsens hemsida

AFT: affektfokuserad psykoterapi

AFT står för affektfokuserad psykoterapi och affektfobiterapi. Affektfobiterapi är en terapiform som förenar psykodynamisk terapi med KBT, med fokus på känslor. Formen skapades på 80-talet av Leigh McCullough, professor i psykologi. Hon såg hur personer i beteendeterapi (KBT) förbättrades i sina rädslor för saker som skrämde dem, t ex ormar och höjder, och samtidigt såg hon hur personer i psykodynamisk terapi blev bättre när de vågade närma sig minnen, känslor och fantasier.

När vi har svårt att tillåta, uttrycka eller till och med känna våra affekter/känslor kan det leda till ångest, nedstämdhet, ensamhetskänslor, alltför stort självtvivel etcetera.

I affektfobiterapi ligger fokus på att exponeras för känslor som vi inte riktigt vill kännas vid, för att de skrämmer oss. Att undvika dessa känslor kan leda till stark känsla av ensamhet, ångest, självtvivel och nedstämdhet. Eller så kan känslor av sorg, stark ilska eller rädsla ta för stor plats i våra liv. Om vi vågar exponeras för de känslor som skrämmer oss kan vi också våga uttrycka de känslor vi mår bra av och skulle vilja känna mer av. Hur vi hanterar våra känslor och uttrycker behov beror till stor del på vilka erfarenheter vi har av relationer tidigare i livet.

Affektfobiterapi är en relationell terapiform som hjälper oss att fördjupa kontakten med våra genuina känslor och behov. Vi får hjälp att se och släppa de skydd och försvar som inte längre är hjälpsamma och ersätta dem med mer balanserade och hjälpsamma sätt att reglera känslor. Att våga uttrycka sina behov till omgivningen och inför sig själv är en stor del av AFT. Genom att göra detta kan vi få en bättre relation till oss själva och andra.

Existensiell vägledning och dekonstruktion

Jag har arbetat i sju år med existentiella samtal, både som diakon och kurator, och alla frågeställningar och funderingar är välkomna. I de existentiella samtalen fokuserar vi på de stora livsfrågorna. En del psykiska besvär kan ses i ljuset av allmänmänskliga teman som ensamhet, döden, känslor av meningslöshet och frihet och ansvar. Tillsammans med mig kan du genuint få utforska vad som är meningsfullt för dig, och vad ett gott liv innebär för dig.

Jag är uppvuxen i en kristen miljö som de flesta skulle klassificera som sektliknande förhållanden. För cirka 25 år sedan bröt jag med den miljön. Det var därefter en lång resa att hitta tillbaka till min egen tro, en tro som inte fastnade i gamla hjulspår av det jag växt upp i. Det var en lång och bitvis smärtsam period, både socialt och psykiskt. Idag har jag funnit mitt sätt att tro, som jag är tillfreds med. Jag behövde längs vägen möta andra människor med en annan tro, möta människor som inte trodde på något alls, och ifrågasätta tron från min uppväxt för att komma dit jag är idag. Det jag tror på idag handlar om kärlek, förlåtelse, icke dömande och en övertygelse om att alla har en individuell väg att gå i detta. Denna resa kallas ofta för att dekonstruera sin tro. Dekonstruktion innebär att man vågar ifrågasätta gamla trosföreställningar, reflektera över dem, kanske bryta sönder dem och sedan bygga på nytt. En utgångspunkt är att samhälle, språk och kultur är i ständig förändring. Om man varit med om en traumatisk religiös händelse är det viktigt att man får hjälp att bearbeta det i en trygg miljö.

Mindfulness

Mindfulness har buddhistiska rötterna men övergick under 1970-talet till psykologi och psykiatri. Mindfulness utvecklades då som ett sätt att hantera depression, ångest, stress och beroende. Mindfulness är ett tillstånd av att vara här och nu genom en hög grad av fokus, och ett tillstånd av vakenhet där man möter det som sker i nuet. Det innebär också att acceptera de tankar och känslor man har för tillfället, utan att värdera dem som bra eller dåliga, rätt eller fel. Man betraktar dem för vad de är.

Forskning har visat att vi tjänar på att kunna vara i nuet när en handling kräver mer ansträngning än den gjorde i en tidigare situation och när något oväntat sker. Att ha ett alert och vaket sinne öppnar i dessa situationer upp våra möjligheter att vara flexibla och se sin egen och andras potential. Mindfulness kräver dock arbete och övning. Jag börjar ofta varje session med några minuters mindfulness om klienten vill det, då det är ett bra sätt att koncentrera sig på kommande samtal. Jag uppmuntrar mina klienter att göra mindfulness i vardagen, eftersom det ökar det mentala välbefinnandet och minskar stress. Hör av dig om du vill ha vägledning i mindfulness.

Att leva i minoritetsstress

Begreppet minoritetsstress myntades i USA i mitten av 1990-talet av Ilan H. Meyer, fil. dr. i socialpsykologi och medicinsk vetenskap, och professor i psykiatrisk epidemiologi. Meyer skapade minoritetsstressmodellen för att beskriva den stress som personer som tillhör en historisk marginaliserad eller i övrigt nedvärderad grupp i samhället kan uppleva. Exempel på några grupper är människor med funktionsnedsättningar, HBTQAI-personer och personer som blir rasifierade.

Alla människor kan uppleva stress i livet, beroende på olika situationer som uppstår, oavsett vilka vi är som personer, både för dem som tillhör normen och de som står vid sidan av normen. Minoritetstress beskriver dock en annan typ av stress som adderas utöver den annars förekommande stressen som alla kan uppleva då och då. Minoritetsstress finns bland oss hela tiden, i samhället. Du kan möta den i skolan, på nätet, hos läkaren, i matbutiken. Stressen drabbar minoritetsgrupper som på grund av strukturella ojämlikheter, medvetna eller omedvetna kränkningar och stereotypa föreställningar utsätts för diskriminering. Denna diskriminering påverkar stressnivån i kroppen. Personer som lever i minoritetsstress behöver stöttning och känna lättnaden i att det finns andra som förstår dem och är i liknande situation.

Jag föddes med en obotlig neurologisk funktionsnedsättning, och använder idag rullstol. Jag har upplevt funkofobi (en samlingsbeteckning för fördomar och utestängande av personer med funktionsnedsättning) i många sammanhang, där man kanske minst väntar sig att stöta på det. Jag vet också hur det är att gå till en psykoterapeut eller kurator som hör till normen. Dyrbar tid och pengar slösas bort på att försöka förklara för personen hur det är att leva i ett utanförskap, att ens få dem att förstå att det (fortfarande) existerar. Om du lever i minoritetsstress kommer jag kanske inte alltid kunna känna till din exakta situation, men jag kan lova att du inte kommer behöva uppförsbacken i att övertyga mig om att din situation är på riktigt och jag vet att den dagliga stressen att ses som annorlunda tär på den psykiska hälsan. Dessutom arbetar jag alltid utifrån ett intersektionellt perspektiv där alla olika typer av maktordningar inkluderas.

Sorgesamtal

Sorg uppstår när vi förlorar någon som stått oss nära, eller när en stor förändring sker i livet. Alla sörjer på olika sätt, och det är viktigt att ta känslor av sorg på allvar. Sorg kan uppstå när vi förlorar en närstående, tappar en kroppsfunktion på grund av funktionsnedsättning eller åldrande, när ett husdjur går bort, vid separationer, om vi utsätts för olika typer av övergrepp eller blir arbetslösa. Vi sörjer för att vi tar in förlusten vi lidit och försöker förstå och anpassa oss till den nya livssituationen. Att tillåta oss att sörja det vi förlorat hjälper oss att acceptera förlusten på ett sätt som underlättar anpassningen till den nya situationen. Sorg är en naturlig del av livet, men om sorgen blir långdragen och påverkar stora delar av ditt liv kan det vara viktig att söka professionell hjälp.

Jag hjälper gärna dig i sorg. Jag har som diakon mött många människor i sorg, och även hållit i många sorgegrupper. Tillsammans kan vi närma oss din sorg på ett sätt som passar dig. Jag tar också emot flera personer i sorgegrupper om du vill vara en del av det.

Gruppterapi

Personer får gärna komma till mig i grupp, kanske för att bearbeta något gemensamt svårt som de har upplevt eller upplever tillsammans. Det kan handla om att de vet att de kommer att förlora en närstående inom kort framtid, eller att man behöver bearbeta en historia av religiösa övergrepp eller träffa andra i samma utsatta situation för att känna att man inte är ensam. Hör av dig om du känner dig ensam med ditt problem men skulle vilja träffa en grupp. Finns det flera andra som har hört av sig om samma sak kan jag se till att en grupp skapas.