AFT: affektfokuserad terapi

AFT står för affektfokuserad psykoterapi och  affektfobiterapi. Affektfobiterapi är en terapiform som förenar psykodynamisk terapi med KBT, med fokus på känslor. Formen skapades på 80-talet av Leigh McCullough, professor i psykologi. Hon såg hur personer i beteendeterapi (KBT) förbättrades i sina rädslor för saker som skrämde dem, t ex ormar och höjder, och samtidigt såg hon hur personer i psykodynamisk terapi blev bättre när de vågade närma sig minnen, känslor och fantasier.

När vi har svårt att tillåta, uttrycka eller till och med känna våra affekter/känslor kan det leda till ångest, nedstämdhet, ensamhetskänslor, alltför stort självtvivel etcetera.

I affektfobiterapi ligger fokus på att exponeras för känslor som vi inte riktigt vill kännas vid, för att de skrämmer oss. Att undvika dessa känslor kan leda till stark känsla av ensamhet, ångest, självtvivel och nedstämdhet. Eller så kan känslor av sorg, stark ilska eller rädsla ta för stor plats i våra liv. Om vi vågar exponeras för de känslor som skrämmer oss kan vi också våga uttrycka de känslor vi mår bra av och skulle vilja känna mer av. Hur vi hanterar våra känslor och uttrycker behov beror till stor del på vilka erfarenheter vi har av relationer tidigare i livet.

Affektfobiterapi är en relationell terapiform som hjälper oss att fördjupa kontakten med våra genuina känslor och behov. Vi får hjälp att se och släppa de skydd och försvar som inte längre är hjälpsamma och ersätta dem med mer balanserade och hjälpsamma sätt att reglera känslor. Att våga uttrycka sina behov till omgivningen och inför sig själv är en stor del av AFT. Genom att göra detta kan vi få en bättre relation till oss själva och andra.