Existensiell vägledning och dekonstruktion

Jag har arbetat i sju år med existentiella samtal, både som diakon och kurator, och alla frågeställningar och funderingar är välkomna. I de existentiella samtalen fokuserar vi på de stora livsfrågorna. En del psykiska besvär kan ses i ljuset av allmänmänskliga teman som ensamhet, döden, känslor av meningslöshet och frihet och ansvar. Tillsammans med mig kan du genuint få utforska vad som är meningsfullt för dig, och vad ett gott liv innebär för dig.

Jag är uppvuxen i en kristen miljö som de flesta skulle klassificera som sektliknande förhållanden. För cirka 25 år sedan bröt jag med den miljön. Det var därefter en lång resa att hitta tillbaka till min egen tro, en tro som inte fastnade i gamla hjulspår av det jag växt upp i. Det var en lång och bitvis smärtsam period, både socialt och psykiskt. Idag har jag funnit mitt sätt att tro, som jag är tillfreds med. Jag behövde längs vägen möta andra människor med en annan tro, möta människor som inte trodde på något alls, och ifrågasätta tron från min uppväxt för att komma dit jag är idag. Det jag tror på idag handlar om kärlek, förlåtelse, icke dömande och en övertygelse om att alla har en individuell väg att gå i detta. Denna resa kallas ofta för att dekonstruera sin tro. Dekonstruktion innebär att man vågar ifrågasätta gamla trosföreställningar, reflektera över dem, kanske bryta sönder dem och sedan bygga på nytt. En utgångspunkt är att samhälle, språk och kultur är i ständig förändring. Om man varit med om en traumatisk religiös händelse är det viktigt att man får hjälp att bearbeta det i en trygg miljö.